31 dagar kvar i England

Nu ar det bara ca fyra och en halv vecka kvar har innan jag aker hem igen. Kanns valdigt konstigt, for pa ett satt kanns det som om jag har bott har hela mitt liv och pa ett annat som om jag nyss kom hit. Det ar nu over ett ar sedan som jag bestamde mig for att aka hit och jag kommer verkligen ihag spanningen innan jag akte och hur nervos jag var nar jag klev av flyget. Kom ihag att jag gick in i ankomsthallen och borjade se mig omkring efter nagon som skulle kunna vara Lisa och pojkarna da jag hor mitt namn bakom mig och vander mig om och Lisa gar rakt fram till mig och ger mig en kram och Dan och Toby tittar blygt pa mig och sager knappt ett ord... Tills vi satt oss i bilen det vill saga, da pratade de hela vagen fran Heathrow hem till Purton om allt mellan himmel och jord. Mycket tystnad har det inte varit sen dess heller:P

Jag har verkligen haft ett bra ar har. Sjalvklart har det inte alltid varit en dans pa rosor, men jag har inte for en sekund angrat att jag akte hit. Den har upplevelsen har gett mig sa mycket. Inte bara nya vanner och en extra familj som jag alskar utan ocksa massor av sjalvfortroende och sjalvinsikt och vad jag hoppas ar en bredare varldsbild. Det har kanske later lite klyshigt men jag har faktiskt insett att vi har det valdigt bra hemma och att Skelleftea egentligen inte ar sa tokigt.. pa sommaren i alla fall. Efter den underbara hosten och varen har sa gruvar mig infor den langa vintern hemma, men har jag overlevt tidigare sa ska det val ga anda.

Tillbaka till vad jag skrev tidigare om att det kanns som att jag varit har bade jattelange och som att jag nyss kom. Det har ar verkligen mitt andra hem nu och det kanns konstigt att jag aldrig kommer att bo har igen. Aker man hemifran kan man alltid komma tillbaka for hemma finns alltid kvar, men jag kommer aldrig att bo i Purton med den har familjen igen och det kanns sorgligt. Men jag kan ju alltid halsa pa i alla fall.

For att sammanfatta vill jag bara saga att jag har haft ett jattebra ar med massa roliga upplevelser och lardomar. Aven om det sjalvklart kanns jobbigt att lamna England bakom mig sa ser jag verkligen fram emot nasta kapitel av mitt liv.

Ska skriva ett roligare inlagg nasta gang, filosoferade mest i det har:D Vet inte riktigt vad som hander till helgen.. blir nog en utflykt med Luisa pa lordag iaf, vi leker lite med tanken pa att forsoka fixa wimbledon biljetter sa vi far se vad som hander med det:P


Jag i Lydiard Park

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0